Skaraborgsbygden - Din fredagstidning!

Bio i Skaraborg |

Tommy Hoff lyssnar gärna på böcker.

Deckartips från polisstationen

KULTUR. Han löser brott på jobbet. Och läser om brott på fritiden.
Poliskommissarie Tommy Hoff, Skövde, slukar gärna kriminalromaner.
Helst med en luggsliten, rättskaffens polis i huvudrollen.

Nej, i ärlighetens namn löser kanske inte Tommy Hoff så många brott på dagarna. Som kriminalkommissarie sysslar han mest med pappersarbete.
Till skillnad från sina kolleger i fiktionen.

- Det är jätteknepigt. Alla poliser i litteraturen heter ”kommissarie” och de pysslar ständigt med ”skruv- och muttergrejer”. Särskilt Wallander, i slutet av någon av böckerna är han ute och springer och jagar bovar på åkrarna. I verkligheten finns det inte en enda kommissarie i Sverige som gör annat än administration, konstaterar Tommy Hoff.

Lyssnar på mord
Tommy Hoff bor i Södra Ryd och arbetar i polishuset i Skövde. Två-tre gånger i veckan går han till och från jobbet, en promenad på två timmar i vardera riktning. Det är under dessa promenader som Tommy ”läser” deckare, i form av ljudböcker i mp3:n.

- Det var så det började. Jag minns Da Vinci-koden, säger han och skrattar. Då fick jag ta ett extra varv runt kvarteret innan jag gick in på stationen, bara för att få veta hur det slutade.

Det har blivit många deckare genom åren. Och han har sina storfavoriter, som han gärna rekommenderar:

- Roslund och Hellström, absolut. Jag slukar allt som kommer från dem. Deras senaste ”Tre sekunder” är alldeles lysande!

- Det är två saker jag tycker om med deras böcker. Dels har de en tanke bakom det de skriver, ett förhållande i samhället som de vill lyfta fram, och dels är det skildringen av polisarbetet och huvudpersonen, kommissarie Ewert Gren, som sover på en manchestersoffa på kontoret och lyssnar på Siw Malmkvist.

Känner du igen dig?
- Nej, men jag är nog svag för den karaktären, en personlighet som jag känner sympati för. Lite luggsliten och missförstådd, men med en hög moral och så visar det sig att han har rätt till slut.

Lyssnar du också på Siw Malmkvist?
- (Skratt) Nej, men på Lasse Stefanz…

Fler favoriter
Den bästa boken i serien är, enligt Tommy Hoff, ”Edward Finnigans upprättelse”.
- Den kom för några år sedan och handlar om en kille i en dödscell i USA. Han är oskyldig och lyckas på ett mirakulöst sätt att fly. Han lever i tio år i Sverige, men så åker han Finlandsfärjan och ingriper i en hustrumisshandel. Då blir han själv anmäld och hela bubblan spricker. Åh! Vad bra den är!

- En annan av deras böcker, ”Odjuret” handlar om en pedofil, en riktig fuling. Ett barn mördas och pappan skjuter skallen av pedofilen och får ett långt fängelsestraff. Vems liv är värt mest? Det är sensmoralen.

Mycket kaffedrickande, dålig mat och ingen motion. Det är typiskt för böckernas kommissarier. Enligt Tommy Hoff är det en bild från en svunnen tid.

- Jag minns med fasa hur vi i min ungdom skyfflade in färska wienerbröd klockan fyra på morgonen. Det sker inte i dag. Nu finns det en stor hälsomedvetenhet bland poliser.

Tommy är inte så svag för de svenska kvinnliga deckarförfattarna, som Läckberg och Jungstedt. Han vill ha berättelser utan allt för mycket fokus på de personliga relationerna.

- Nyligen lyssnade jag på ”I hundarnas våld”, av Don Winslow. Det var något av det bästa jag har hört! En tegelsten som handlar om narkotikakriget i Latinamerika under 30 år. En rå och grov bok, men väldigt bra.

- En annan höjdare är Michael Connelly och hans hjälte Harry Bosch. Det är också en sliten kommissarie, som ofta kommer i bråk med ledningen, men går rakryggad ur konflikterna.

Faktafel och fiktion
Som ett äkta proffs, hittar han förstås en hel del faktafel när det gäller polisen och polisens arbete. Men det mesta faller inom ramen för ”författarens frihet”, tycker Tommy Hoff. Detaljer som bättras på lite för att öka spänningen.

- Det verkliga polisarbetet skulle nog uppfattas lite tråkigt, det är mycket rutinarbete. I deckarna tillskrivs vi ofta mer makt än vad vi har i verkligheten.

- Men jag tycker att misstagen är färre nu än tidigare. Det klassiska felet är nog när polisen hugger tag i någon och säger ”du är anhållen” eller ännu värre ”du är häktad”. Polisen griper, åklagaren anhåller och det är åklagaren som begär någon häktad i tingsrätten. Så är gången, säger Hoff.

Har du aldrig själv funderat på att skriva en kriminalhistoria?
- Jag har lekt med tanken, men jag avstår hellre än misslyckas. Konkurrensen är mördande!

Av EVA WESTIN
0511-30266

Publicerad 21 juni